Tag Archive for: föreläsare ledarskap

by

Allt börjar med dig

De allra flesta människor behöver ett jobb, en sysselsättning, ett arbete för att försörja oss, vår familj, vår levnadsstandard. Semestern till Thailand, Kanarieöarna eller kanske New York. Golfklubborna behöver bytas ut, och den nya Volvo bilen verkar vara intressant.
Dock så går allt för många runt på sina jobb känner sig omotiverade, oengagerade och är där kroppsligt mellan 8-17 men inte mentalt. Många trivs inte med jobbet, det kan vara allt från att det är allt för monotont till att de inte trivs med kollegorna eller chefen.[En nyligen gjord studie visar att 67 % är missnöjda med sitt arbete i Sverige]
De vill helst inte prata jobb när de kommer hem. De vill skilja på jobb och fritid
Många väntar på att få bekräftelse från chefen, bli befordrad, få en “titel”. Känna sig viktig i sitt arbete.

– DÅ, först då kommer jag ge mer. När de verkligen inser vad de egentligen har här. När jag får min “rätta” position, när jag får bekräftat att jag gör ett bra jobb. När jag tjänar mer än vad de andra “vanliga medarbetarna” gör. När jag får min tjänstebil. Då kommer jag verkligen jobba, jobba ännu mer. Då kommer jag göra mitt bästa och visa mig från min bästa sida.

En sak ska jag berätta för dig. Jag är 24 idag. Må hända att du tycker att jag är en väldigt ung, inte har levt, snorunge, haft flyt, kaxig själ, dum, intressant, klok, smart eller säger bara sanningen.
Vill du bli belönad så får du göra ditt bästa varje dag, varje timma. När du vaknar måndag morgon och ska till jobbet, då får du lämna egot hemma. Behandla dina kunder som om de vore din sista, le trots att du inte känner för det. Vara trevlig mot dina arbetskollegor trots att de inte är trevliga mot dig. Märk att jag inte menar fjäska, utan visa omtanke och kärlek. Vara pigg, trots att du egentligen är trött, försöka se pigg ut. När du ska klaga eller prata illa om någon bit dig själv i tungan och låt bli. Konstruktiv kritik för att bli bättre som människor, team och företag välkomnas mer än gärna, men när det är destruktivt, låt bli.
Vi lever i en värld av största turbulens och osäkerhet. Det är inte som förr, välkomna förändring. De säkra anställningarna har försvunnit. Det som funkade förr funkar inte längre.

Någonting märkligt kommer att inträffa dig när du applicerar detta. Ditt liv kommer börja förändras, positiva saker kommer inträffa. Mer pengar på kontot av någon slump kommer att finnas. Du kommer få mer uppmärksamhet och kärlek från människor i din omgivning.solsken
Du kommer inte bara bli framgångsrik med detta tankesätt, du kommer även att bli betydelsefull, enligt mig ännu viktigare.
Betydelsefull för människorna omkring dig, både på jobbet och hemma. Betydelsefull för företaget, för dess framgång, men inte minst betydelsefull för mänskligheten och världen.
Du är den viktigaste personen i företaget, skolan, organisationen, laget, det tankesättet ska du ha.
-Hur länge ska jag göra detta då?
Sålänge det krävs, tills du märker skillnad, tills du märker positiv förändring, därefter kommer du aldrig att vilja sluta. Det kommer bli ditt nya jag.

Ovan beskrivet är vad ledarskap för min del handlar om. Du är den viktigaste ledaren i ditt liv. Oavsett om det står  projektledare, säljare, officer, städare, VD, arbetssökande(Vet att ingen skriver så) eller konsult på ditt visitkort. Oavsett om dina betyg säger 20.0, A, VG, IG, U. Så är du viktigast och allt börjar med dig.

by

Vi måste bli barn igen

Tänk hur livet såg ut när vi var barn. Det var bra då. Vi var ute och lekte i timmar, tjuv och polis, spelade kulor, byggde stora snögubbar, fotboll på rasterna, utebandy, 6:orna mot rubbet. Man såg alltid upp till de äldre och ville hänga med dem, hittade på bus, man frågade chans, var ihop i två dagar, tryckare på discot. Känslan när man fick sin nya cykel som man tjatat om. Vi var odödliga. Tiden flög och de gjorde vi också.
Vi var redo för livet, vi såg fram emot livet, vi skulle göra skillnad på denna planet. Folk skulle komma ihåg oss, vi skulle sätta avtryck.
Alla visste vad de ville bli, vi hade drömmar, stora drömmar. Ingen och inget skulle stoppa oss. Majoriteten av killarna skulle självklart bli proffs, det var fotboll, simning, hockey och skateboard proffs. Tjejerna var mer inriktade på musik, de skulle bli artister, skådespelare, de hade sin favorit i Spice girls.

Fanns alltid en tjej i klassen som var som en kille, åkte bräda och hängde med killarna. De var “tuffa” som vi. Man avslutade fredagen med roliga timman, alla skulle mima och dansa “vänster och sen till höger” dansen var genomgående. Själv var man AJ i backstreet boys. Det var pinsamt, samtidigt något charmigt i det hela.

Happy-Kids-
Sen hände något, någon tog död på den enkla fantastiska glädjen. Någon sa att vi inte ska tro att vi är något. Någon sa jävla blatte/svenne. Någon sa VÄX UPP. Vi började bli rädda, kroppen förändrades, rösten sprack, klassen skrattade. Plötsligt gick man ut nian och skulle börja på gymnasiet. Våra drömmar började sakta bli mer avlägsna, man skulle festa, man skulle bli full. Man skulle inte vara oskuld. Skita i skolan blev vardag för många. Sitta på datan hela natten och spela blev roligt, Msn var vårt Facbook. Man kom hem från träningen och loggade in, satte upptagen fliken för att visa lite att man är ”upptagen”. Den tiden blev annorlunda, bra på sitt sätt.
Dock började vi få en massa filter i huvudet, från vänner, lärare, media och skolan. Vi blev dödliga. Alla blev inte proffs, väldigt få blev om ens någon. Skolan lärde ut sina ämnen, istället för att fokusera mera på livet och förbereda oss. Visa oss verkligheten, lära ut de färdigheter som vi kan nyttja på ett effektivare sätt. Gustav Vasas framfart var viktig, vem som var USA:s 7 president var viktigt utav någon anledning. Hur människan fungerar och psykologi som är viktigt rör man knappt vid, enstaka fall endast. Plötsligt var man vuxen, klar med gymnasiet, ny examinerad från högskola/universitet. Vissa blir anställd  medan de flesta blir arbetslös, så ser det ut idag när man är klar med sin utbildning. Vissa hittar arbete men som inte kräver 15 års skolgång, utan ett arbete som vi kunde fått utan gymnasiebetyg. Man börjar fundera på ifall det verkligen var såhär livet skulle vara.

Man hör folk prata om stress och utbrändhet. Drömmen för många nu blir att bara hitta sig ett jobb. Sedan byta arbete många gånger för att få upp sin lön på en lagom nivå så man tjänar någorlunda bra. Vad man tjänar det är tabu, det ska ingen få veta. Väl på arbetet ser man människor som fungerar som maskiner från 8-16, de gör sitt, stämplar in och ut, ”så har vi alltid gjort” heter det ofta. Vi hinner inte drömma, vi har jobb att sköta, träning att passa, tv serier att följa. Vi har slutat prata med varandra, vi lever i vår egna värld. Man vet det mesta om alla via nätet. Man låtsas vara nyfiken och frågar vad folk gör när man väl pratar med dem. Vi går förbi gamla skolkompisar på stan och vet inte om vi ska hälsa för att man “tror” att den andra glömt men man vet att de inte har. Vi har blivit främlingar. Vad hände?? Så mycket potential som inte har kommit till nytta. Rädslan har blivit stor för att sticka ut eller testa något nytt. Rädslan för vad andra ska tycka. Barnet i oss har försvunnit.

Snart är vi gråhåriga, sega, och döende. Vi får ingen ny chans, tankar som tänk OM jag gjorde de jag velat. Tänk ifall ja inte blev så påverkad av andra och istället utmanade mig själv. Tänk om jag åkte till Afrika och byggde upp en skola som jag alltid drömt, tänk om.

Väck barnet inom dig, testa din idé, följ din magkänsla. Hitta tillbaka till dina drömmar, dina nya drömmar. Våga ge beröm oavsett vem det är, hitta det positiva. Hitta din passion. Testa en annan restaurang, boka in en träff med din gamla kompis för att prata gamla minnen. Var barnslig. Samla dina kompisar och åk iväg så som gänget ni var förut. Vi tar varandra och livet på för stort allvar, alldeles för stort. En sak är säker, vi kommer alla att dö, frågan är vad vi gör när vi lever. Misslyckas du så kommer du lära. Vi måste bli barn igen!

Författare: Drazen

by

Entertainment vs Education

Allt för många människor väljer idag “entertainment”[underhållning] framför “education”[utbildning]. Nu pratar jag inte om skolutbildning i första hand. Jag pratar inte om att du ska utbilda dig till ekonom i fem år bara för att samhället har lärt oss att vi ska plugga i 12 år, sedan plugga i 3-5 år till och sedan bli arbetslösa.  Det jag menar är att vi lägger enorma summor på underhållning. Vi går ut och festar, köper i vissa fall sprit för flera tusenlappar. Vi åker iväg på dyra resor, vi går hela tiden på bio, käkar ute på finare restauranger etc. Listan kan göras lång.

au_beaches_reefs_sail
Okej semester är jävligt skönt :)!

När det väl kommer till att utbilda oss själva, bli bättre som människor. Utvecklas inom vissa områden i livet, kan vara ledarskap, fysisk förmåga, mentalt, då tycker vi helt plötsligt saker och ting är dyra och onödiga. Vi tycker att det är dyrt att gå på en föreläsning som kostar 400 kr, som kan förändra vårt liv till det bättre. Att lägga 1500 kr på ett helrör ute på krogen är helt okej,  det är inte dyrt eller onödigt. Att köpa en bok för 299 kr som beskriver vad vissa människor gjort för att uppnå de resultat du vill ha i ditt liv är inte självklart, många funderar och är tveksamma för att lägga dessa pengar.

Det jag vill komma till är inte att man ska hoppa över underhållningen, hoppa över festandet eller skita i att gå på bio. Livet ska vara roligt och vi ska njuta, men vi måste prioritera i livet. Välj Education IBLAND, gå inte efter entertainment hela tiden. Allt för många är “Entertainment-junkies” idag, där de hela tiden letar efter underhållning.  Det kommer i de flesta fall inte se till att du uppfyller dina mål och drömmar här i livet. Det kommer se till att ditt konto gapar tomt mestadels.

Detta är som sagt vad jag tycker, inte alla som gör det och inte alla som är lika. Phuu vilken tur! I´m out

"Logic will take you from a to b but imagination will take you everywhere" Albert Einstein